Jag skäms inte när jag gråter.

I alla år jag kan minnas har jag alltid varit lite extra känslig. Jag kan inte kontrollera känslorna. Jag kan inte hålla tårar tillbaka. Så ibland tyckte vissa människor att jag var rätt töntig som lätt kunde börja gråta. Ett tag trodde jag till och med att det var något fel på mina tårkanaler!

Under 6:an & 7:an var det en jobbig period.
Jag kände mig riktigt dum eller skämdes efter jag varit ledsen.

Men egentligen, hur farligt var det?
Ingen big deal alls.

Nu idag, jag går tredje året i grundskolan. Snart 8:an avklarat!
Och jag ser det här med helt andra ögon.
Om jag är ledsen så accepterar jag det. Men jag känner inte bara att jag har börjat kunna leva med det, utan också att jag har förändrats en hel del.
Jag gråter inte lika lätt.